jaanaclaesson

Aldrig glömma, aldrig förlåta

Du sårade mitt inre
du kränkte min själ,
du slog mig fast jag var mindre
du slog mig nästan ihjäl.

Men de djupaste såren
finns i mitt hjärta,
de fulaste ärren
kom ej av smärta.

Du tog min kärlek ifrån mig,
min enda sanna.
Det gav mig det bittraste mörker,
som kom för att stanna.

I mitt hjärta helvetet brunnit
så nu inget gott finns kvar,
all kärlek från mig har försvunnit
ensamhetens vind i mig drar.

Det har stängts en dörr
till mitt dunkla sinne,
men kvar är minnena från förr
någonstans långt där inne.

Från sorgens mörker
kommer hatets storm,
ett vilddjur är loss
det jagar inatt.

För ensamt kvar hatet brinner
liksom hämndens begär,
för mörkret i mig alltid vinner